Kraften i den osynliga kroppen

När jag kommer till tro så inympas (som det så fint heter) jag i Jesus, men jag blir också del i Kristi kropp som består av alla kristna. Några gånger i mitt liv har jag varit med om hur jag har träffat på andra delar av kroppen och verkligen upplevt syskonkärleken. Senaste gången det hände var i min hemgrupp för några veckor sedan. En man som jag har lärt känna via mitt jobb mailade en tisdag och sa att han var i Uppsala och undrade om det fanns en hemgrupp i vår kyrka som han skulle besöka samma kväll.

Vad som händer i vår värld!

Jag var i veckan på en konferens och fick höra lite om vad som händer i den världsvida Kristi kropp idag. I Sverige får man ju lätt tron att religion är på väg att dö ut och kanske framförallt kristen tro. Vårt samhälle blir mer och mer sekulariserat och tron får mindre och mindre plats. Då kan det vara läge att påminna sig om att:

3000 människor kommer till tro på Jesus. Varje timme!

Första budet: Inga andra gudar!

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig, säger Gud i det första av sina bud. Vad detta betyder är inte så svårt att förstå. Du skall låta mig ensam få vara din Gud, säger han.

Jesus och kvinnorna

Under våren har vi haft en predikoserie i EFS i Mikaelskyrkan där vi har lyft fram Jesu förhållningssätt till olika grupper av människor: de sjuka, de föraktade, de självsäkra … Det har varit en både spännande och meningsfull serie, och själv hade jag glädjen att få predika över en av mina egna hjärtefrågor: Jesus och kvinnorna.

”Jag skall försöka vara lägerchef” eller vad är egentligen ödmjukhet?

Många gånger har jag hört (och tyvärr även själv sagt) något liknande inför ett läger: ”Hej, jag heter Martin och jag skall försöka vara lägerchef på det här lägret”. Jag har aldrig hört någon som i sin presentation har sagt att de skall försöka jobba i köket, försöka vara vaktmästare eller försöka vara gruppledare. Men just när det gäller rollen som den ytterst ansvarig så är det ofta jag och andra lägger in ett ”försöka”. Jag funderar på vad det här ”försöka” kommer ifrån. Är det ett försvar direkt för att det nog inte kommer att bli så bra? Eller är det att alla andra kommer att göra sin uppgift så exemplariskt att jag måste lägga in ett ”försöka”

Attraktionskraften i Jesus

 I lördags var det Jesusmanifestationen i Stockholm och jag hade innan varit med och spelat in en vittnesbördsfilm. Vi hade innan intervjuat några ungdomar om vad Gud hade gjort i deras liv och filmade allt i olika delar av centrala Uppsala. Den sista delen filmade vi inne i en galleria och självklart var det många som tittade lite extra på oss när vi står där (och ja, vi såg proffsiga ut och jag skötte mikrofonen och var jätteduktig ;-).

Roligt att vara med på Jesusmanifestationen

Vädret var inte det bästa, och jag var glad att jag tog med mig min vinterjacka. Men det var ändå roligt att få vara med på årets Jesusmanifestation! Det är starkt att vi som kristna kan få komma samman på detta sätt, och jag tror verkligen att det är viktigt att vi – som vi i dag fick göra – får proklamera Jesus som vägen, sanningen och livet mitt i vår huvudstad.

Kraften i sändningen

Som en del av er säkert vet så är jag och min familj till hösten på väg till Addis Ababa i Etiopien för att bli missionärer, utsända av EFS. Vi kommer att arbeta tillsammans med ungdomsavdelningen i Mekane Yesuskyrkan (EFS systerkyrka) med att starta upp och driva en nationell ungdomsledarutbildning.

Undercover boss

För ett tag sedan såg jag lite av ett program som heter Undercover boss. Det handlar helt enkelt om en chef som klär ut sig och jobbar längst ner i hierarkin på företaget för att med egna ögon se vad som sker och hur de anställda har det. I det här programmet var det chefen för ett stor flyttfirma i England som fick bära pianon, packa lådor och åka lastbil i en vecka för att sedan avslöja för alla vem han var och varför han hade gjort det.

Att bevaka sina segrar

I höstas reste jag runt med en vän på Irland. Han är mycket intresserad och påläst om den keltiska kristendom som hade sitt fäste där för mer än 1000 år sedan och där St Patrick var den store ledaren. Vi besökte några kullar vid Tara där Patrick hade konfronterat Druiderna (de andliga ledarna i den hedniska religionen då) och i Guds kraft besegrat dem.

Låt oss predika tro!

Föreståndaren för världens största församling, David Yonggi Cho, fick en gång frågan vad som kunde vara orsaken till den makalösa tillväxten. Hans svar löd: ”Jag har predikat hopp i 40 år.” Jag tycker att detta är ett fantastiskt uttalande. Om det är något som den kristna tron har att förmedla är det ju just att det finns ett hopp.

Farligheten i att vara selektiv

Två gånger den senaste veckan har jag blivit påmind om hur lätt – men också hur farligt – det är att enbart plocka ut det man själv tycker är viktigt: att vara selektiv alltså. Den ena gången var den konfirmation som jag var på där ungdomarna själva hade fått skriva vad i trosbekännelsen som de tyckte vad viktigt.

Gott minnesord

Har precis varit på Predikantförbundet här i Örnsköldsvik, en samling som vi har en gång i månaden med präster och pastorer i stan. Vi umgås, fikar, delar Guds ord och ber tillsammans och för varandra. Mycket gott. Och idag fick jag med mig ett mycket tänkvärt minnesord därifrån som jag vill dela med er. Det låter så här:

Lyssna, och Herren ska tala. Lyd, och Herren skall handla.

 

Ett exempel att följa

En av de mest roliga och spännande saker som ingår i min tjänst som pastor är att få leda bibelstudier med församlingen. Det finns helt klart en kraft och en nerv i Bibelordet som gör något med oss när vi läser och studerar det.

Att döda sitt kött

I söndags avslutade vi vår temaserie över Herrens bön i EFS i Mikaelskyrkan. Det var Martin som predikade över temat ”Inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo”. Som vanligt går den att lyssna till på församlingens hemsida. I alla fall så fick den mig att tänka på en liten checklista som jag skrev för några år sedan på temat ”att döda sitt kött”. Detta är ju bara ett annat sätt att beskriva den kallelse som vi som kristna har fått att inte falla för olika typer av frestelser. Håll tillgodo!

Vad händer efter döden – egentligen?

I torsdags var jag och åt lunch med en vän – och ja, det blev pannkakor till efterrätt! Efter vår lunchdejt visade det sig att det skulle bli en debatt om vad som händer efter döden mellan två kristna ledare och jag blev kvar och lyssnade på deras samtal.

Påskdagen – uppståndelselivet

Som vi fick påminna oss på långfredagen är Jesu kors en ständigt närvarande realitet i varje kristen människas liv. Korset är, som Dietrich Bonhoeffer uttrycker det, ”inte ett hemskt slut på ett lyckligt liv”. I stället ”står det i början av gemenskapen med Kristus”, och det ”för oss in i det direkta personliga förhållandet till Jesus Kristus” (Efterföljelse).

Av detta skäl tror jag att det är viktigt att vi inte för snabbt skakar av oss budskapet om korsets väg. Att lida för vår tro är inte bara en oönskad bieffekt av vår gemenskap med Herren – det är en direkt följd av att vi som kristna har slagit följe med en korsfäst Gud.

Långfredagen – lidandets väg

I dag är det långfredag. I hela den världsvida kyrkan uppmärksammar vi det förunderliga i att Gud inte bara kom hit till jorden som en människa – han lät sig också förnedras, torteras och dödas på ett av världshistoriens mest brutala avrättningsredskap.

Korset sticker ut i jämförelse med de flesta religiösa symboler. Det har inget av den skönhet som vi normalt brukar söka efter när vi ska ta fram ett nytt, säljande ”varumärke”.

Varför jag varit så tyst på sistone

Det finns en del saker som jag inte tycker om. Lax, brännmaneter och melodifestivalen finns bland annat med på den listan. En annan sak är människor som är arga på mig. Jag tycker inte alls att det är svårt att någon annan tycker annorlunda än jag, men just när det inte handlar om en sakfråga där vi är oense utan om mig – då tycker jag det är jobbigt.

Vad vi är och har i Kristus, del 8: Fyllda med den helige Ande

Jesus menade att det faktiskt var för vårt bästa som han skulle lämna detta jordeliv – för då skulle det bli möjligt för honom att sända Hjälparen till oss. Hjälparen – den helige Ande är utan tvekan vår absolut största gåva och resurs som Guds barn i den här världen.